Igår hade jag så skön träning på kvällen. Pumpen var så tufft och hela kroppen bara darrade av utmattning. När jag kom hem så lagade jag måndagens mat och gick och ducha...allt var riktigt bra..tills man gick och sova...
Då kom tårarna fram...fick en sån ångest över att veta att Emmas operation är om en vecka. Det var en sån hemsk ångest som någon skulle stå på bröstkorgen och trampa på. Jag vet inte hur jag kommer att klara av det här. Man ska vara stark så att ungarna ser inget men hela en käns som man skulle gå sönder...jag vet inte...
Hörrö, älskade syster!!! Är det något jag kan göra?? Snälla säg bara så fixar jag det... <3
SvaraRadera