Det var ett tag sen jag skrev...har haft det lite jobbigt så har inte årkat rusta ner nåt...
Igår var vi till sjukhuset i Helsingfors med Emma. Hon skulle till ultran för att se hur djupt kystans rötter hade växt och att om det fanns något elakt i kystan.
Det började ju jätte bra den dagen...när man vaknade så hade man ju så klart helt grymt ångest. Men man skulle årka vara glad så att inte ungarna skulle märka något. När Fredrik kom och hämta oss så på vägen så for bilen lite sönder och vi var tvugna att köra hem tillbaka och byta bil. Då var man redan att NEJ, vad ska det här sluta!!!
Sen i Barnsjukhuset fanns det INGA parkeringsplatser!!! Kan ni tänka!!! Men vi fick troma bilen upp till en minimal plats så att vi skulle hinna i tid.
Personalen var helt ljuvliga på sjukhuset! 10+ till dom. När vi kom in till ultraljudsrummet så sköterskan började undersöka. Emma blev ju helt galen när hon skulle ligga huvudet lite neråt, men hon lugnade ner sig sen. Sköterskan sa att vi behöver inte vara rädda att det skulle vara cancer utan att det är en kysta som det har läckt blod in i och därför blivit så pass större. Huh!!! Då sprack det lite för mamma....Och rötterna var inte så långt inne i benen heller, så det kändes så super härligt!!! Kanske operationen tar bara 2 timmar???
Läkaren ringer nästa vecka så får vi veta mera. En sak mindre och en dag närmare operationen...hur i helskotte kommer jag att klara det?
Du kommer att klara det fint, du är en stark kvinna/mamma!
SvaraRaderaOch det är ingen som säger att du inte får gråta av rädsla det viktiga är att du pratar om det.
Fredrik är med också så luta dig mot honom!!
Styrkekramar <3